CAROLINA

det hela började med att vi förväntansfulla och lite spända kom fram till Arlanda
vid 09.30 på söndagen. checkade in väskorna, gick igenom säkerhetskontrollen,
promenerade in på gaten bara för att upptäcka att planet som skulle gått 09.15
fortfarande inte hade lyft. klockan var nu 11.30. så småningom dämpades vårat
humör när vi fick höra att det var smogg i london och planen inte kunde landa.
det slutade med att vårat plan lyfte vid 16.30, alltså fem timmar försenat.

när vi kom fram till Heathrow var det fullständigt kaos, vi var tydligen inte de enda som
drabbats av smoggen. (senare fick vi höra att det var ca 100 000 som blivit drabbade...)
förseningen bidrog till att vi missade planet som skulle tagit oss till USA. tror den
natten var den värsta i mitt liv, vi fick inte veta någonting, ingenting fungerade som
det skulle. jag sov tre timmar sammanlagt, på tre hårda plaststolar...

på morgonen fick vi äntligen veta att vi fått plats på ett plan! 14.45 skulle det gå, vilket
betydde att vi hade en hel dag att fördriva på flygplatsen. (måste bara ge en massa
cred till dig jenny som överhuvudtaget hittade ut där! var vilsen exakt hela tiden.) så
vi åt frukost och chillade järnet. fick höra tre franska barn leka våran tyska lek bland annat.
ja, när vi sedan kom fram till förenta staterna väntade nästa obehagliga överraskning,
vi hade inte fått med oss väskorna. men vi var så trötta att vi for direkt till hotellet som
inte alls låg i New York som jag trott utan i New Jersey. somnade med insikten om
att jag skulle få tillbringa min första dag i USA i mjukisbyxor med tuggummi fastklistrat
på rumpan. (hade redan haft byxorna i tre dagar, och inte på de renaste ställena heller.)

första dagen blev riktigt bra! trots att vi alla kände oss lite ofräscha i våra smutsiga kläder
var New York så mäktigt att man inte tänkte så mycket på det. alltså jag visste ju att det
var stort, men man kan ändå inte föreställa sig hur enormt höga alla byggnader är, hur 
mycket folk det är på samma plats, hur amerikanskt allting verkligen är. 

dagen efter var det dags att färdas mot Washington. men p.g.a av att väskorna fortfarande
inte dykt upp fick vi fara till ett köpcenter för att köpa nya kläder. det var bland det stressigaste
jag varit med om! hittade först inga kläder och sen fick jag panik för jag var helt enkelt
tvungen att hitta jeans om jag inte ville gå på nhl i mina tuggummibyxor och vi hade inte
så mycket tid. hittade till slut ett par jeans och en tröja, kom på sen efter att jag lugnat ner
mig litegrann att jag råkat köpa en likadan tröja som sandra, förlåt!

sedan satte vi oss i bilen och började med att köra åt fel håll. efter det upptäckte vi att det
var otroligt långa köer. och dom gick segt. och timmarna rullade förbi. och till slut slog det
oss, vi skulle missa matchen. jag tror aldrig jag sett calle så förtvivlad! när vi satt där i bilen
såg vi klockan bli sju när matchen skulle börja, vi såg den bli åtta, vi såg den bli nio och
sen somnade jag. resan tog sammanlagt nio timmar, egentligen skulle den tagit tre timmar
för det är inte mer än 30 mil. på nio timmar brukar vi hinna ner till Stockholm.

dagen efter kändes det lite lättare och ännu bättre blev det när vi kom fram till en lösning,
det var ju faktiskt inte helt omöjligt att ta oss till Pittsburgh. så vi for först förbi och kollade
på vita huset, det var verkligen jättefint i Washington. så fint att jag faktiskt skulle kunna
tänka mig att bo där. sjukt snygga hus och bara allmänt mysig miljö. 

efter vi fått stå och trängas med massa andra turister som också ville se ett vitt hus
chansade vi och satte oss i bilen mot Pittsburgh. egentligen var det slutsålt, men det
fanns en liten chans att vi skulle lyckas få tag på biljetter. det berodde helt på om det var 
några som bokat och sen inte hämtat ut biljetterna. och vi hade tur, för första gången på
hela resan! vi fick biljetter, fast det var så slutsålt att vi inte fick sitta alla fem i rad.
stämningen i bilen var lite lättare än dagen innan.

vid halv sex kom vi fram till Mellon Arena och då gick vi runt och kollade i souvenirshoppen
ett bra tag. dom hade rätt mycket grejer, på en väldigt liten yta. sedan vid kvart i sju gick vi
och satte oss. jag och mamma satt tillsammans och såg hela arenan sakta men säkert
fyllas. under tiden åkte spelarna in på isen och allting kändes så overkligt. jag såg
ovechkin åka runt utan hjälm och värma upp handlederna, jag såg bäckström och malkin
och crosby värma upp. själva matchen var ja, vad kan jag säga... underbar! haha, låter lite
småtöntigt men den var verkligen jättebra. jag ville aldrig att den skulle ta slut, och då är jag
ju inte ens en särskilt insatt hockeybrud. stämningen var rätt bra den också, med tanke på
publiksiffran är det väl inte så konstigt. 17132!

måste också erkänna att jag blev kär i backstrom! jag blev så sjukt imponerad av att han
utmärkte sig så mycket bland några av världens bästa hockeyspelare och riktigt stolt
över att han är svensk. efter matchen blev han utsedd som matchens lirare i Washington
och han förtjänade det verkligen. 

och idag har vi mest suttit i bilen på dagen, kom fram till New York vid fyra och då hade vi
tänkt åka ut till frihetsgudinnan. men vi kom försent, sista turen hade redan gått. så då for
vi först och hämtade väskorna på flygplatsen som ÄNTLIGEN kommit och sen for vi till
samma köpcenter igen. gick bara och njöt av att vara där. det var som så mysigt att bara
finnas till, haha.

kvällen har gått åt till att förbereda inför morgondagen då vi åker till Los Angeles! längtar
verkligen, ska bli så himla skönt med lite värme och sol. ska verkligen försöka pressa
så mycket som vädret tillåter. 

och nu sitter jag här, klockan är 01.39 här vilket betyder att den är ca 07.39 hemma i
Luleå. jag saknar er därhemma! men jag njuter verkligen av att vara här också, det
är så coolt alltihop. (tror coolt är det enda beskrivande ordet jag använder nu för tiden.)
allting är rätt extremt här, på gott och ont. maten är väldigt onyttig för det mesta. dom
sockrar till och med russinen i flingorna... man känner sig smal också för att det finns
väldigt många riktigt feta människor här.

nämnde jag förresten att jag äter bagels till frukost varje dag? det är riktigt gott, speciellt
med philadelphia till. har provat med marmelad, smör och jordnötssmör också men
det var kom inte riktigt upp i samma klass. hoppas ni tycker jag är cool nu, och att ni
har fått respekt för mig. 

kommer säkert nån uppdatering till, men jag vet inte när.  det finns inte så mycket tid
bara, vi är alltid på språng. men det är väl så det ska vara antar jag. nu ska jag lägga mig
och sova de fem timmarna som är kvar tills vi ska upp och äta frukost. godnatt! 

tack för alla sms! skulle så gärna vilja svara på dom, men jag kan inte. dom gör mig
verkligen glad, eller ni gör mig glad. ni är bäst :)