snart sova

Under hela BOJ-dagen gick jag runt med samma tankar och känslor i kroppen.
Våld är fel. Vi måste ta hand om varandra. Båda de som slår och de som tar
emot slag mår dåligt av det. Under sista föreläsningen (Gay och invandrare)
jag var på fick jag ont i kroppen, när jag tänkte på hur ont han måste ha haft
när han blev nerslagen och trampad på av människor som hatar homosexuella.
Inskränkta människor enligt min åsikt. Det övergår mitt förstånd hur man kan
misshandla en människa så grovt bara på grund av hans sexuella läggning.
Sen övergår det också mitt förstånd hur fantastisk han måste vara som orkar
ta sig tillbaka, står ut med hotelser varje dag och ändå möter livet med ett
leende på läpparna.

Att få se filmen som akutvårdarna visade som handlade om olika slags
misshandel och konsekvenser var också magstarkt. Där lärde jag mig en
ny sak. Att misshandel påverkar inte bara just den misshandlade. Den
påverkar hela den personens umgängeskrets, alla som någonsin pratat
med personen blir berörda. Det tänker man inte på.

Det blir ju automatiskt oftast så att man undrar hur den misshandlade mår,
sedan glömmer man bort att höra hur mamma/pappa/bror/syster/släkt/
vänner/klasskompisar har tagit det. Jag lärde mig även att man får gå mot
rött om man inte hindrar trafiken.

Sven-Erik Alhems föreläsning om rättvisa framkallade stundvis skratt men
det väckte inga tankar. Eller en fundering lyckades han faktiskt väcka, när
han skulle äta mat i matsalen och det var palt. Då funderade jag på om han
visste hur man åt palt och om han skulle komma att tycka om det.

Våld är något som varit aktuellt länge, det pratas så mycket om det att man
numer bara rycker på axlarna om någon blir misshandlad eller nerslagen på
allmän plats. Självklart inte om det är någon man känner till förstås, då blir
man orolig och även lite rädd. Detta tyckte jag BOJ-dagen förtydligade, att
man ska bry sig om varandra och finnas där för människor som verkar
behöva hjälp.

Nu skulle jag inte säga att om jag hade fått höra för två månader sen att
en elev i gymnasiebyn slagit ner en annan elev så skulle jag inte brytt mig
och idag skulle jag ha ringt den misshandlade personens anhöriga. Det är
mer att tankeverksamheten har blivit lite vidare.

Så jag skulle rekommendera föreläsningarna. Det är nyttigt.


Och till dig som läser detta vill jag bara säga grattis, du har just läst
hela min fjäskutvärdering i psykosocialt arbete.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0